Läser på bloggen Anaism om hur en elev i Skåne i slutet av juni om pojken som läraren förbjöd dela ut inbjudningar till sitt barnkalas eftersom han inte ville bjuda en elev som mobbat honom under en längre tid. Klassens lärare förbjöd pojken att dela ut inbjudningarna om inte alla blev inbjudna. Skolans rektor ansåg i media att läraren gjort rätt. Enligt tidningen Metro var rektorns kommentar:
– Man kan ju tänka att pojken blev kränkt men det blev också barnen som inte blev bjudna.
Det är ganska så fantastiskt egentligen. I sin självgodhet tar sig vuxna myndighetspersoner rätten att döma mobbade barn som törs markera – på sitt eget sätt – att de inte accepterar att bli mobbade. Samma vuxna myndighetspersoner som så totalt misslyckats med sin uppgift att göra skolan till en trygg och inspirerande arbetsplats för eleverna tvingar mobbingoffren att bjuda in sina mobbare precis som om inget har hänt. Annars straffas offret och pekas ut som en dålig elev. Ärendet anmäldes till JO. Jag vet inte hur utfallet blev, men det vore väl att ha en för hög tanke om det svenska rättssamhället om det faktiskt blev ett resultat som tar den svages sida mot översittarna. Egentligen skulle man sätta någon hundring hos något bettingbolag på att JO lägger ner utredningen. För naturligtvis gör han det. Det finns väl ingen myndighet som bryr sig om ett mobbningsoffer?
Jag utgår ifrån att detta är ganska så vanligt i skolsverige. Lärare och rektorer sätter en snygg policy på pränt på skolans hemsida, men sedan misslyckas de totalt med att leva upp till den. Och istället för att inse problemets kärna, att en del elever – med lärarens om inte goda minne så i alla fall överseende – opåtalat får under längre tid trakassera och mobba klasskamrater utan reaktion från skolan, väljer skolledningen såväl när det väljer fallet i media som för min ena dotter i Ärvingeskolan (se tidigare artiklar) att offra offret till mobbarens fördel.
Är det den typ av samhälle vi vill ha? Där bufflar och mobbare tillåts skrämma sig till makt och position? Vad är det lärare och rektorer är rädda för eftersom de inte törs säga ifrån?
Rektorn på min ena dotters tidigare skola skrev i ett mail till mig den 10 juni att
” I samtal med lärarna så har de svårt att märka några kränkningar eller trakasserier inom klassrummets ram.”
Detta som svar på mitt klagomål på att min dotter kränks, utsätts för fysiska och mentala övergrepp, kallas fattiglapp och flata av några tjejer i klassen. Att andra elever i klassen utsatts för liknande trakasserier valde skolledningen att bortse ifrån. I korridorer och på raster är det tydligen inte skolans ansvar eftersom skolledningen valt att inte utreda eventuella trakasserier på sådana tidpunkter.
Inte ens skolan själv ville leva upp till skolans värdegrund.
Men vad händer med de mobbade barn vars föräldrar inte orkar ta en konflikt med läraren? Som inte vet vad lagen säger och som har överdriven respekt för såväl lärare som rektorer? Vem ser till deras rättigheter? Skolverket? Kyss Karlsson, som min mamma brukade säga …
If you enjoyed this post, make sure you subscribe to my RSS feed!Bloggar.se tags: mobbning, mobbing, ärvingeskolan, skola, skolan
