Våra skolor har en skev verklighetsuppfattning

Tomas — Fri, 03 Oct 2008 08:20:54 +0000

Läser på bloggen Anaism om hur en elev i Skåne i slutet av juni om pojken som läraren förbjöd dela ut inbjudningar till sitt barnkalas eftersom han inte ville bjuda en elev som mobbat honom under en längre tid. Klassens lärare förbjöd pojken att dela ut inbjudningarna om inte alla blev inbjudna. Skolans rektor ansåg i media att läraren gjort rätt. Enligt tidningen Metro var rektorns kommentar:

– Man kan ju tänka att pojken blev kränkt men det blev också barnen som inte blev bjudna.

Det är ganska så fantastiskt egentligen. I sin självgodhet tar sig vuxna myndighetspersoner rätten att döma mobbade barn som törs markera – på sitt eget sätt – att de inte accepterar att bli mobbade. Samma vuxna myndighetspersoner som så totalt misslyckats med sin uppgift att göra skolan till en trygg och inspirerande arbetsplats för eleverna tvingar mobbingoffren att bjuda in sina mobbare precis som om inget har hänt. Annars straffas offret och pekas ut som en dålig elev. Ärendet anmäldes till JO. Jag vet inte hur utfallet blev, men det vore väl att ha en för hög tanke om det svenska rättssamhället om det faktiskt blev ett resultat som tar den svages sida mot översittarna. Egentligen skulle man sätta någon hundring hos något bettingbolag på att JO lägger ner utredningen. För naturligtvis gör han det. Det finns väl ingen myndighet som bryr sig om ett mobbningsoffer?

Jag utgår ifrån att detta är ganska så vanligt i skolsverige. Lärare och rektorer sätter en snygg policy på pränt på skolans hemsida, men sedan misslyckas de totalt med att leva upp till den. Och istället för att inse problemets kärna, att en del elever – med lärarens om inte goda minne så i alla fall överseende – opåtalat får under längre tid trakassera och mobba klasskamrater utan reaktion från skolan, väljer skolledningen såväl när det väljer fallet i media som för min ena dotter i Ärvingeskolan (se tidigare artiklar) att offra offret till mobbarens fördel.

Är det den typ av samhälle vi vill ha? Där bufflar och mobbare tillåts skrämma sig till makt och position? Vad är det lärare och rektorer är rädda för eftersom de inte törs säga ifrån?

Rektorn på min ena dotters tidigare skola skrev i ett mail till mig den 10 juni att
” I samtal med lärarna så har de svårt att märka några kränkningar eller trakasserier inom klassrummets ram.”
Detta som svar på mitt klagomål på att min dotter kränks, utsätts för fysiska och mentala övergrepp, kallas fattiglapp och flata av några tjejer i klassen. Att andra elever i klassen utsatts för liknande trakasserier valde skolledningen att bortse ifrån. I korridorer och på raster är det tydligen inte skolans ansvar eftersom skolledningen valt att inte utreda eventuella trakasserier på sådana tidpunkter.

Inte ens skolan själv ville leva upp till skolans värdegrund.

Men vad händer med de mobbade barn vars föräldrar inte orkar ta en konflikt med läraren? Som inte vet vad lagen säger och som har överdriven respekt för såväl lärare som rektorer? Vem ser till deras rättigheter? Skolverket? Kyss Karlsson, som min mamma brukade säga …

Bloggar.se tags: mobbning, mobbing, ärvingeskolan, skola, skolan

Intressant.se

Mobbning är väl inte så farligt?

Tomas — Mon, 26 May 2008 09:20:05 +0000

Jaha, så är det dags igen. Jag har tidigare skrivit några inlägg om min dotters klass, bland annat här men avstått från att skriva om den mobbning som förekommer i klassen. Detta eftersom min dotter är den av dem som är utsatt för den.

Men nu måste jag lyfta även denna fråga. Rapporter om mobbning i min dotters klass viftas bort med ett “äh, det är väl inte så farligt” från klassens mentor. (Mentor är den nya frasen för det som tidigare hette klassföreståndare.) En liten klick tjejer tillåts förstöra skolgången för några elever utan att mentorn verkar tycka det är något problem egentligen. Att en elev fått magkatarr efter att i två år från och till blivit utsatt för trakasserier viftas bort med att det inte behöver ha med skolan att göra.

I Ärvingeskolans värdegrund står bland annat att “Kränkningar, trakasserier är förbjudna“. Med facit i hand bör det finnas ett tillägg: “För vissa. Andra har frikort att göra som de vill”.

Jag nämnde i ett mail till klassföreståndaren/mentorn lite uppgivet att min dotter – hon är en av dem som drabbats värst – kanske måste lära sig självförsvar om hon ska kunna gå kvar i Ärvingeskolan. Jag skrev så här:

“Jag vore även tacksam om du kunde ta reda på några tips om var och hur hon kan träna självförsvar.”

Svaret var INTE – vilket man kunde ha väntat sig av en som tog problemet på allvar – att hon (mentorn) ska se till att ta tag i problemet eftersom det ju faktiskt står i skolans regler att man ska slippa bli trakasserad. Istället blev svaret: “Det är väl väl drastigt att träna kampsport för att ‘slå till’ . Ingen klubb tar emot någon som ska uttöva sporten i verkliga livet. ” Hon har således – medvetet eller omedvetet – valt att blunda för huvudproblemet, att elever i hennes klass mår dåligt såväl fysiskt som mentalt på grund av den mobbning de utsätts för.

Skolledningen hävdar att Ärvingeskolan är en av Stockholms bästa skolor. Stackars elever på andra skolor säger jag då. Hur många vuxna skulle acceptera att dagligen i två års tid på sitt jobb vara rädd för att gå dit för att de riskerar att utsättas för verbal och ibland även fysisk mobbning? Hur många vuxna skulle acceptera att skyddsombudet, facket och arbetsledningen valde att blunda för problemet och göra offret till boven och mobbarna till missförstådda offer?

Bloggar.se tags: kista, stockholm, mobbning, mobbing, ärvinge, ärvingeskolan, skola, skolan

Intressant.se

Tomas Ahlbeck » Ärvingeskolan

Våra skolor har en skev verklighetsuppfattning

Mobbning är väl inte så farligt?