FÖRORTSLIV I MÄRSTA
1. EN LUGN FÖRORT
Utslängd vid järnvägen i södra Uppland, mellan Stockholm och Uppsala, ligger ett samhälle som heter Märsta.
Kanske har du aldrig varit där.
Jag dömer dig inte på något sätt om du aldrig varit där. Man kan klara sig riktigt bra utan att ha varit i Märsta. Det är faktiskt så att miljontals svenskar och ännu fler europeer har aldrig varit där, och de är ganska glada ändå.
I detta lilla samhälle vid järnvägen bodde en man som vi kan kalla Rune – Rune Bengtelin. Han var lantbrukare.
En lantbrukare med breda axlar, bred bröstkorg och stora muskler. Han var alldeles nöjd med att bo i det här lilla samhället utslängt vid järnvägen. Han brukade skämta genom att säga att han minsann kunde välja mellan att åka till Stockholm ELLER Uppsala om han ville åka till stan. Om man bodde i någon de två städerna så skulle man vara tvungen att stanna hemma om man ville göra samma sak.
Så enkel och jordnära humor hade Rune. Man får det om man bor på landet.
(forts följer nedan)
Utslängd vid järnvägen i södra Uppland, mellan Stockholm och Uppsala, ligger ett samhälle som heter Märsta.
Kanske har du aldrig varit där.
Jag dömer dig inte på något sätt om du aldrig varit där. Man kan klara sig riktigt bra utan att ha varit i Märsta. Det är faktiskt så att miljontals svenskar och ännu fler europeer har aldrig varit där, och de är ganska glada ändå.
I detta lilla samhälle vid järnvägen bodde en man som vi kan kalla Rune – Rune Bengtelin. Han var lantbrukare.
En lantbrukare med breda axlar, bred bröstkorg och stora muskler. Han var alldeles nöjd med att bo i det här lilla samhället utslängt vid järnvägen. Han brukade skämta genom att säga att han minsann kunde välja mellan att åka till Stockholm ELLER Uppsala om han ville åka till stan. Om man bodde i någon de två städerna så skulle man vara tvungen att stanna hemma om man ville göra samma sak.
Så enkel och jordnära humor hade Rune. Man får det om man bor på landet.
(forts följer)
2. JAG
Jag ska skriva den här berättelsen på ett nästan ryskt – eller italienskt, eller franskt – vis. Det rysk/fransk/italienska sättet att skriva bygger på att man skapar precis så många stycken text, ord och fraser som man bara kan.
På så sätt fyller man en sida på nolltid. Ju snabbare man kan fylla en kolumn desto snabbare får man betalt och desto mer betalt blir det.
Positivt om man har betalt per ord.
Men i det här fallet rörande berättelsen om Rune Bengtelin och hans jordnära liv har det ingen större betydelse. Jag får inte något som helst betalt och jag kommer därför inte att referera till detta fortsättningsvis i texten.
Att nämna något sådant vore ju – det tror jag är tämligen klart – fullständigt nonsens.
(Fortsättning följer)
3. BENGTHELIN
Rune Bengtelin var extremt arbetsduglig.
Han arbetade hårt dag och natt, året runt, på sin fars gård.
Bra gjort, Rune!
Att vara arbetsduglig är jättebra att vara.
Det är förmodligen en av de bästa saker man kan vara.
Men jag ber dig att inte ironisera över mig när jag slår fast att jag inte är så förtjust i det. Det är helt enkelt inte min grej.
Jag föredrar slöhet. Jag är som mest lycklig när jag latar mig.
Jag skulle kunna leva i flera månader utan att utföra någon som helst arbetuppgift, och när den perioden skulle vara på väg att ta slut skulle jag känna mig så pass utvilad att jag utan problem skulle kunna ta mig an ytterligare en tremånadersperiod av lathet.
Förvånande? Inte då. Det finns väl inte mycket i den moderna människans tillvaro som inte skulle kunna bytas ut mot sysslolöshet utan att världen trots det skulle klara sig alldeles utmärkt.
(Fortsättning följer)
4. NATIONALDAGEN
Den 6 juni firar svenska folket nationaldagen utan att egentligen veta varför. I andra länder har man kanonsaluter och processioner. I Sverige står man lite generat längst bak i folkhopen på Skansen och viftar med en liten pappersflagga stor som en servett fastklistrad på något som ser ut som en kinesisk ätpinne.
Vi firar det för att … det har något med Gustav Vasa att göra. Han som åkte skidor och sov i hö. Och vars far blev halshuggen i Stockholm. Men det är väl inte något att ha en nationaldag över. Så jag antar att det är något annat.
Gustav Vasa åkte från Lübeck till Kalmar och sedan vidare genom landet till Stockholm. Han såg en stor del av det postmedeltida Götaland och Svealand under sin färd till huvudstaden. Kanske åt han på Burger King i Norrköping på vägen.
Han såg bönder i yllekalsonger, bystiga matronor som serverade vin ur karaffer, hovtjänare som hade ett misstänkt lite gay uppförande. Men det läser vi inte om i historieböckerna. När han red in i Stockholm så var det inga fyrverkerier, och enligt Carl Larssons målning så red han på en livs levande dalahäst. Inte illa pinkat för en blivande kung.
Gustav Vasa var minsann en framåt person. Han nöjde sig inte med att vara bonde i någon förort inte. Nej, han ville allt bli kung han. Och han blev det. Vilket föredöme för dagens förortsungdomar. Skaffa dig ett mål och en häst och rätt föräldrar så kan du också bli kung. Speciellt om din pappa blir halshuggen på Stortorget i Stockholm. Då har du en karriär.
Gustav Vasa var också bra på att tälja träfigurer, det är inte lika känt. Det lärde han sig i snickarboden när han var barn, precis som Emil. Hans täljning av ” Caesar korsar Rubicon” är ett veritabelt mästerverk. För att vara en täljd pinne. Men Rubicon är svårt att lokalisera på den pinnen.
Nånting som skulle kunna påminna om en flod eller så skulle underlätta. Men Caesar har såväl armar som ben.
(Fortsättning följer)
5. ALSO SPRACH BENGTHELIN
Rune Bengthelin var en ung man med stort självförtroende när det gällde allehanda saker. Således hade han inget problem med att han inte hade råd att köpa fyrverkerier.
Han sade “Jag kan göra jättebra fyrverkerier. Det behöver jag inte köpa i någon affär”.
”Det” var inte riktigt korrekt rent grammatiskt, men vi förstår ju alla ändå vad Rune avser. Varför störa sig på grammatiska spörsmål så länge det blir bra fyrverkerier?
(Fortsättning följer)
6. EN FADERS TÅRAR
Bengtelin lät gården stå för fäfot. Han sade att det skulle ordna sig. Han skulle börja tillverka fantastiska fyrverkerier och sälja dem på torget utanför Willys.
Han sade att Ödesgunillan – han menade Ödesgudinnan – log mot honom och var honom nådig. Han sade att hon skulle ge honom lycka i många långa månader.
”Isåfall”, sade hans far, ”måste vi skjuta henne och slakta henne, och sedan äta upp henne eftersom vi kommer att få ont om mat, bäste son, om du fortsätter att lata dig på detta sätt.”
Ty de talar på detta sätt på lantbruken utanför Märsta. I alla fall gjorde de det på den tiden.
Och fadern grät. Han grät 27 liter tårar. Sedan tittade han upp på sin son, torkade sig i ögonen och grät 14 liter till.
Det kan synas lätt komiskt för den som inte var närvarande, men tro mig, det var allt annat än komiskt. Det här är en tragedi, inte en fars.
(Fortsättning följer)
7. FYRVERKERIER
Men den envise unge mannen påbörjade sitt projekt – att tillverka fyrverkerier. Han köpte en bok om fyrverkerier som han läste igenom noga.
Och folket i byn visste att detta i sanning var en förvånansvärt skicklig ung man, och de sade alla att de såg fram emot nästa nationaldagsfirande, med fyrverkerier och allt.
(Fortsättning följer)
8. DEN STORA DAGEN
Så kom då till sist den stora dagen. Folk strömmade till i tusental till samhället på Upplandsslätten vid järnvägsspåret. De kom från när och fjärran. Men inte från teveprogrammet utan från det geografiska begreppet. Teveprogrammet När och Fjärran var i Bangkok…eller Thailand … eller någonstans i Afrika kanske. Vad vet väl jag, jag är inte programplanerare på den kanalen.
Och naturligtvis så hölls det tal.
(Fortsättning följer)
9. ETT TAL I MÄRSTA
Ja, det hölls tal. I Sverige gillar vi ju tal. Inte bara politiska tal. Politiker talar om att “uttrycka sina åsikter” och sedan gör de så. Ingen klarar av att stoppa dem när de väl bestämt sig för att tala.
Det är tur att vi inte har dödsstraff I Sverige. I annat fall skulle man kunna misstänka att bödelns fråga ”har du några sista ord?” skulle mynna ut i en fjorton timmar lång filibusterutläggning om rättsläget för utrotningshotade grodor och deras sexliv.
(Fortsättning följer)
10: FINALEN
Och efter att alla tal hållits var det så äntligen dags för kvällens höjdpunkt. Den unge mannen gick stolt fram till det väldiga fyrverkeri han tillverkat helt på egen hand, log mot folksamlingen och tog fram en ask tändstickor.
Med en dramatisk gest strök han eld på en av askens många tändstickor och satte den mot fyrverkeriets stubintråd. Med ett ’Pfffttt’ fräste stubinen tillinnan den slocknade och föll av. Den unge mannen suckade och lämnade det icke-fyrverkande fyrverkeriet med en ryckning på axlarna.
Denna dag skapades en av de dagar som ända sedan dess levt kvar i innevånarnas sinne med glädje och stolthet: dagen då de NÄSTAN firade med ett fyrverkeri.
(Nu följer ingen fortsättning. Nu är texten slut)