TRUMPIMPERIET SLÅR TILLBAKA
USAs regering under Trump arbetar nu aktivt för att förstöra den världsordning som byggts upp efter andra världskriget. Interventionen i Venezuela i början av januari följdes knappt en månad senare av med Israel samordnade attacker mot Iran.
På hemmaplan har regimens allt mer fascistiska utövande medfört att minst två personer mördats/avrättats av ICE-officerare under täckmantel av en jakt på påstådda illegala invandrare.
Västvärlden sitter på åskådarbänken och vågar inte säga ifrån. Den av USA presenterade förklaringen -en förklaring som ändras oftare än Hegseth byter kallingar - köps rakt av. Ingen självständig reflektion eftersom det som politiker är farligt att riskera att stämplas som Iran-kramare och/eller antisemit om man står för en världsordning som innebär att de krigsaktiviteter som USA och Israel genomför enligt internationella regler ska beslutas av FN. I annat fall är det ett brott mot internationell rätt.
Om vi accepterar en världsordning där den starkes rätt går före alla andras så kan vi i mindre nationer inte känna oss trygga. Vilken garanti finns för att denna den starkes rätt inte resulterar i att USA gör verklighet av sina hot att annektera Grönland? Eller bestraffa Spanien för att de är oförskämda nog att stå upp för internationell rätt genom att inte upplåta sina militärbaser för krigshandlingar som bryter mot internationell rätt? Och har vi om vi accepterar den världsordningen som ger den starke carte blanche-har vi då rätt att kritisera Rysslands krig mot Ukraina? Kan vi då med trovärdighet kritisera Kinas ökade hot mot Taiwan och ständiga hot om annektering?
I slutändan är det oskyldiga civila som drabbas. I Ukraina, i Iran, i Gaza, i Israel. Civila vars liv reduceras till "collateral damage" av världsledare som verkar se krig som något coolt och macho. Och som gladeligen skiter i internationella överenskommelser.
Det är lätt att, som till exempel vår utrikesminister, välja att blunda för regelbrotten och istället hävda att eftersom det rör sig om ett krig mot en i grunden fientlig och odemokratisk stat så är angreppen acceptabla och nödvändiga.
Och visst: det är lätt och rimligt att reagera med känslor när det gäller ett krig mot en odemokratisk religiös diktatur, men av en förtroendevald med roll som utrikesminister bör vi kunna kräva att beslut fattas utifrån intellektuella ställningstaganden. Inte populistiska och känslomässiga argument. I annat fall har vi givit upp de små ländernas - dit Sverige hör - rätt till självständighet och frihet från stormakters aggression.
Om vi ska kunna ha något förtroende för FNs roll i framtiden måste vi redan nu våga stå upp för FN-stadgan oavsett vem som bryter mot den. Alternativet är en osäker och farlig värld där ingen kan känna sig säker när någon framtida nyckfull despot får för sig att trycka på knappen.
